Utveckling

Ja, det går frammåt för Mille. Nu börjar det här osäkra beteendet att försvinna bit för bit och den riktiga killen kommer fram. han har visat lite mer kaxig attityd. Lite gläffs och jävlaranamma om jag säger så, lite käfta emot helt enkelt. Det är ju det som gör taxarna så underbara, de är så självständiga, men ändå inte.

En annan sak som är positiv är att han känner sig mer och mer hemma, han följer inte minsta steg jag tar. H runt i de andra rummen och nosar lite, leker lite med leksakerna. Det har han inte gjort sedan han kom…han har följt minsta steg jag tagit och stått där vid min sida. Men nu vågar han mer.

Han är så roligt när det gäller maten. I början var jag tvungen att sitta brevid han på golvet vid matplatsen. Men nu kan jag gå ifrån lite försiktigt…vist…han kommer efter och kikar vart jag tog vägen, för att sedan återvända till matskålen och äta upp. Det lilla livet!