Klättring på Karbin

Det var på tok för länge sedan, minst ett år skulle jag tro. Men nu tog vi tummen ur, Robert och Jag, och drog till Karbin iväg för att klättra igen. Det är superkul, det är tungt (bra träning) och denna gång var det faktiskt riktigt pirrigt och småläskigt. Dels kom vi knappt ihåg hur man knöt in sig i repen, så säkerheten kändes en aning sviktande när vi klev in i hallen. Men så fort vi hade selen på och stod där vid väggarna så ”klickade” det till. Sedan var det bara till att börja klättra upp…vilket gick hyfsat bra, men så var det ju det här med att firas ner. Släppa väggen, hålla i repet och luta sig bakåt för att kunna studsa ifrån väggen samtidigt som man blir nerfirad, fy fan, idag var det riktigt läskigt.

Vi gav oss inte på de svåraste lederna idag utan höll oss på nybörjarnivå. Bra val ; )

Sedan när vi var ”trötta” i armar och ben övergav vi repklättringen och körde lite bouldering. Klättring på lägre höjder, utan rep och det gäller att klänga och kränga sig för att komma upp till toppen. Varierade svårighetsgrader på stigarna.